Hej!

Nu var det ett tag sen jag skrev ett ordentligt inlägg, men det är inte riktigt min grej att skriva vad som händer under mina dagar. 

Förr var det kanske min grej men då var jag så upptagen med att hela tiden söka bekräftelse. Men nu har jag växt så otroligt mycket som människa så jag behöver inte all den bekräftelsen som jag behövde förut.

Den värsta tiden i mitt liv börjar leda mot sitt slut. Självklart har jag fortfarande väldigt svårt för en massa saker. 

Svårt att låta människor komma in i min privata bubbla, men jag har lärt mig att lita på människor och låta dom få veta saker om mig utan att jag behöver bli rädd. Jag har slutat vara en elak människa mot de som stog mig nära.

Jag har förlorat så många viktiga personer i mitt liv när jag har varit i mitt mörkaste rum. 

Jag vet att jag inte har varit en bästa, men dom som finns kvar vet jag är dom som aldrig kommer lämna mig. Jag har även träffat många nya människor och sätt nya ansikten, och jag fortsätter växa och jag fortsätter lära mig hur man tar hand om sig själv och hur viktigt det är att ta hand om sina vänner. Jag har även lärt mig hur lätt det är att glömma bort de som står en närmast och hur lätt det är att bara ta folk förgivet. Men det är det slut med nu för jag är en annan människa och jag försöker att va en bättre individ för hela samhället.

Allt jag har gått igenom önksar jag inte ens min värsta fiende. Jag har inte lust att skriva ut mitt liv och det svåra och alla motgångar då det är gammalt, det är i mitt förflutna och jag ska bara försöka glömma allt som har hänt. Men det jag skriver nu är som ett nytt kapitel på ett mycket bättre liv. Även fast jag bara är en liten 17 åring så känner jag mig vuxen nu, på papper är jag inte det men i mitt mentala är jag det. Fast det är fortfarande lång väg kvar men jag kämpar vidare och det vill jag att alla människor som lider där ute i världen också ska göra. Man ska aldrig glömma att varenda individ är värd att få känna lycka, och lycka kan man känna på så många olika sätt. Jag fann min lycka i att flytta ut från mitt gamla hem och börja leva som en mer mogen tjej, och sakta men säkert börja förstå livet. 

Ta hand om varandra och klanka inte ner på de människor som inte är som dig, tänk på att ingen individ är som någon annan. Cliché, hur många gånger har man inte fått höra det. Men det som många inte förstår att det finns så mycket mer som är sant bakom de orden än vad man bara kan höra och läsa på svart och vitt.

Anitmobbning finns i de flesta skolor nu förtiden men antimobbning gäller även utanför skolan i det verkliga livet som du - som människa ska leva i många år.